För att jag råkade kliva på dig så det kostade dig livet. Du ser så intakt ut där du ligger utanför min ytterdörr. Det var så mörkt så jag såg dig verkligen inte när jag gick in. Min mamma frågade om du skrek när jag klev på dig, men det hela gick så fort, så även om du kunnat, hade du inte hunnit. Istället pyste du bara lite svagt. Än en gång, jag känner mig hemsk. Det var inte meningen. Förlåt grodan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar