Om morgnarna sover jag plötsligt längre. Tar sena pendeln in till stan. Jag trilskas med håret, fast bara tillräckligt för att göra det drägligt. Som en tonåring har jag ingen styrsel i lederna, utan slår i överallt, och tycks skapa små högar med kläder och saker i alla hörn och ohörn i mitt hem. Jag är trött. Smått nonchalant. Fryser ständigt. Äger inte rätt kläder för den här hösten. Men den är finare än på länge, och det känns tråkigt att flytta ifrån just det. Men det är som saker ska. Jag är påväg åt rätt håll iallafall, tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar