Prinsen kommer in till mig när jag hänger tvätt och städar. Han ser sig noggrant omkring, tar ett tveksamt skutt upp i sängen, och bäddar sedan i en evighet innan han lägger sig ned. Jag har tyvärr inget att bjuda på, beklagar jag medan jag hänger upp ett par strumpor på tork. Det är okej, säger prinsen medan han biter loss utomhussmuts från ena framtassen. Jag ska inte stanna så länge. Och innan jag hunnit posta det här inlägget, har han redan hastat vidare. Ta det lugnt ikväll, ber jag, och tänker på såren han har i nacken. Hårda strider. Orädda. Men prinsen hör inte. Han lärde sig aldrig att saker kunde vara övermäktiga, och han har varken ord som fara eller rädsla i sitt förråd. Han är prinsen och katterna i djursholm ska akta sig noga för att invadera hans revir.
2 kommentarer:
Han såg ut att vara en tröttis, ungefär som jag känner mig nu. Natti!
Du är en riktigt äkta kattfreak, Prinsen känner nog på sig det när han ligger så tryggt på din säng.
P & K Din mamma.
Skicka en kommentar