Tillbaka i sverige nu.

Vi var på semester en vecka i spanien. Jag kanske inte sa det.

Söndag

Hasselblad

Måndag em. Från soffan. Trött.

Nattpaj. Rabarber.

Fredag

Fredag

Torsdag

Torsdag

Söndag

Söndag

Söndag

Snart harry potter!

Man viker några djur

Till myra

Idun med struten

Idun är trött. Men mår bättre.

Man ser det på blicken. På att hon vill sova sked. Mysa. Hon börjar bli sig själv igen trots strut och såren. Men det läker. Och viktigast av allt har hon fortfarande tillit till oss.

Idun!

Slut på semester

Det är färdigt nu. Inser som vanligt hur långt bort i skogen jag bor när jag reser tillbaka. Jag tänker att jag ska blogga om semestern, om allt allt, men inte nu. Ikväll finns bara tid och ork för en film och sen en väldigt stor och tom säng, utan myra och baby piid som är kvar i borlänge en vecka till.

Arvika, sista dan

I stan.

Dag två

Baby kollar dagens schema. Depeche spelar ikväll. Det är helt otroligt. Vi kan inte fatta det.

Framme!

Påväg till arvika.

Det känns hemskt att lämna Idun nu för tre veckor, men det är bäst för alla, eftersom vi kommer fara omkring så mycket. Sen får vi ju vara tillsammans igen, det är allt som räknas. Jag har glömt min ring och är osminkad och har trassligt hår, känns overkligt att vi snart är i värmland och ska på ännu en festival..

Dagens loppisfynd

En tavla av hans tollberg över borlänge centrum

Kvällsmys

Hejdå amanda o marcus

Så jäkla kul att ha er här under festivalen! Mycket kärlek!

Ny telefon.

på jobbet.

Av annie.

forever

Jag börjar tro att vi fastnat i den här gudsförgätna hålan föralltid. Insikten gör mig hopplöst gråtfärdig.

Shake of the emo side of it

Och börja om.

babel, malmö.

Jag märker att jag gör som jag gör mest. Går ut glest mellan gångerna, bara för att upptäcka att jag inte ser något i det precis som jag insåg gången innan. Felen. Man går ut och väntar. Sitter av tid. Skriker sig hes i ett försök till samtal. Absolut perfekt till att ägna sig åt people watching. Men när klientelet förpassar sig till en homogen skara med vita skjortor, backslick och Jeans, försvinner även det. Jag bloggar för att få lite avstånd. Inser att konserter, mingel med räkor och mindre hemmafester/parkfester är min jazz. Här finns inget utrymme för något annat än socialt inarbetade strukturmönster utan överraskningar. Men sen kommer det dåliga samvetet. Jag är ju ute med Min skara människor. Dom jag spenderar mest tid med. Dom som inte mäter mig med blicken eller dömer. Men det är svårt att ignorera det andra runtomkring när svetten hänger tung i luften och blandas med lukter av utspillda söta drinkar, parfymer och öl. Men så händer det. Hälften av oss vill gå hem. Myra, tebe stannar. Så vi vandrar hem i en sval majnatt och när vi kommer hem är tystnaden avslappnad och total. Det enda som hörs är gnisslet av fjädrarna i en rubiks kub när den vrids runt. Om och om igen, tills löpningen är funnen.