skip to main |
skip to sidebar
Prinsen kommer in till mig när jag hänger tvätt och städar. Han ser sig noggrant omkring, tar ett tveksamt skutt upp i sängen, och bäddar sedan i en evighet innan han lägger sig ned. Jag har tyvärr inget att bjuda på, beklagar jag medan jag hänger upp ett par strumpor på tork. Det är okej, säger prinsen medan han biter loss utomhussmuts från ena framtassen. Jag ska inte stanna så länge.
Och innan jag hunnit posta det här inlägget, har han redan hastat vidare. Ta det lugnt ikväll, ber jag, och tänker på såren han har i nacken. Hårda strider. Orädda. Men prinsen hör inte. Han lärde sig aldrig att saker kunde vara övermäktiga, och han har varken ord som fara eller rädsla i sitt förråd. Han är prinsen och katterna i djursholm ska akta sig noga för att invadera hans revir.
Idun jag älskar älskar älskar älskar älskar dig. Åh vad jag har saknat dig.
Åker bil från gbg till borlänge. Då och då stannar vi och fikar. Det är höst i hela landet och allt är orange och gult.
Jag sa till bob hanson att hans framträdande var.. Upplyftande.. I efterhand reflekterar jag över ordvalet. Hur visar man uppskattning till en poet som är ärlig, sann och helt fantastisk? Spelar det någon roll vad jag sa, kommer han fundera över det, min stämpel på hans självutlämnande halvtimme på scen, eller glöms det bort i resten av bruset och skvalet på mässan? Jag är ivf inte alls säker på att jag vet vad jag själv menade med mitt ordval, men jag var tvungen att säga något när han hejade. Och det var ruskigt bra.
second hand och sen bokmässa. Wii!
Mamma och pappa har köpt århundradets jeep. Sweet!
Och jag är ett förstahandskontrakt i hägersten rikare! Miljoners miljoner tack!
I hagaparken! Den var påväg över en grusväg. Hoppas den klarade sig.
En ny kolonilott har kommit till. Det kan få illustrera harmonin och idyllen som råder här.
Myras hus.
Längst upp till höger bodde jag förut.
Jag vet inte när småland börjar, men det som tåget rullar igenom nu, känns som det. Öppna fält. stora stenar som omger små trädplättar på åkrarna.får. Jag är ambivalent till att komma till älmhult. Sist var det när vi åkte med alla sakerna till stockholm, och jag lämnade det som varit det närmaste mitt eget hem på länge. Jag hade precis börjat känna mig rotad och idun hade flyttat in. Blir kanske svårt att ställa om till festläge. När känner jag mig trygg innanför fyra väggar igen? När ska jag sluta flytta?
Det här gör jag på jobbet.
Sen ikv till pojkvän i älmhult.
Allting är blått helt plötsligt.
.. Och den svarta är snäll, lugn och tufsig. Efter att ha svurit över att jag nästan blivit sen till pendeln, cursat stockholm och lyckats skrapa upp tummen så det börjar blöda på mina höga converse, är det precis en snäll farbror med hundar som jag behöver möta när jag känner att verkligheten mest är ond. Jag saknar de mina. Idun, freja. Mamma. Pappa. Syster. Myra. Sverige är för avlångt. Alldeles för avlångt.
Så borde alla söndagar vara.
Gjorde mig osedvanligt lyrisk
Hos mitsi och stina. Kaffe, kaka och sån energi som bara uppstår när två riktigt goda vänner möts och tar igen det senaste halvåret. Är så glad att jag blivit välsignad med dessa underbara människor i mitt liv.
Något sliten efter en riktigt rolig jobbfest igår. Men det är det värt.
Det har regnat i flera dagar. Man kisar liksom lite ovant som en mullvad.
Succée eller katastrof? Återstår att se..
Se den inte. Bortkastad tid. Usch.
Jag hittar nya stråk.
insnöat och sweet.
Erik spiekermann kommer till stockholm den elfte oktober och ska hålla invigningstal på en typografiutställning!
