För två dagar sedan såg jag en liten duva som förirrat sig långt ned i tunnelbanan. Den var skräckslagen och flaxade vilt i sina försök att hitta en utgång. Idag såg jag samma duva igen. Den orkade inte hålla sig i luften längre, utan vandrade desorienterad omkring och försökte undvika att bli trampad eller sparkad på. näbben var alldeles krokig och fjädrarna spretade. Naturen är inte grymmast. Vi vinner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar